Streckkoder: skillnaden mellan 1D, 2D och direktmärkning
Kodtyp, innehåll och mottagarens program måste fungera tillsammans. Så väljer du streckkod och läsare och felsöker när skanningen inte ger rätt artikel.
En streckkod gör ett nummer eller annan information läsbar för en skanner. En 1D-kod har streck och mellanrum. En 2D-kod, som QR eller Data Matrix, använder ett mönster i två riktningar och kan bära fler uppgifter på liten yta. För att välja rätt behöver du veta både vad koden ska innehålla och hur mottagarens program ska använda informationen.
Det räcker alltså inte att en läsare piper. Koden måste läsas rätt, uppgifterna ska skickas till rätt fält och kassan eller lagersystemet måste känna igen dem. Börja med det flödet innan du väljer kodtyp eller utrustning.
Så blir en streckkod en vara i kassan
På en konsumentförpackning identifierar EAN-koden produkten. Kassan använder numret för att slå upp varan i sitt artikelregister. Där finns exempelvis namn, pris och moms. Priset behöver därför inte vara lagrat i streckkoden för att visas vid skanning.
Flödet har fyra delar: produktens identifierare, den tryckta symbolen, läsarens avkodning och kassans artikelregister. Om en del saknas får du olika fel. En suddig kod kan vara oläsbar. En tydlig och korrekt kod kan läsas men ändå ge okänd artikel eftersom numret inte finns i kassan.
Anta att en butik tar in en ny förpackningsstorlek. Personalen skannar koden och kassan visar ingen vara. Börja då med att jämföra det avlästa numret med artikelregistret. Att skriva ut en större kopia av samma kod löser inte en saknad koppling i registret.
För nummer som ska användas i handeln behöver identifieringen följa rätt regler. Ett GTIN identifierar produkten, medan EAN-koden gör numret läsbart för en skanner. Ett nummer som fungerar i ett internt lager är inte automatiskt ett GTIN som andra företag kan använda för samma vara.
1D: EAN-13, Code 128 och GS1-128
1D betyder att informationen kodas längs en riktning. Läsaren tolkar streck och mellanrum. Kodtypen bestämmer vilka tecken och strukturer som kan användas.
EAN-13 är en kodtyp för produktidentifiering i handeln. Code 128 kan även bära bokstäver och andra tecken. Det är därför fel att säga att alla 1D-koder bara kan innehålla siffror.
För ett internt artikelnummer som AB-1042 kan Code 128 vara ett alternativ, om lagersystemet är byggt för det numret och läsaren stöder kodtypen. Numret i exemplet är påhittat och avser ingen produkt i handeln. Bestäm först hur interna nummer ska skapas och användas, så att två artiklar inte får samma kod.
GS1-128 bygger på Code 128 men har en särskild GS1-struktur. Den används bland annat på ytterförpackningar och logistiska enheter som inte passerar en utgångskassa. Produktidentifierare, batch och datum kan då anges med förutbestämda betydelser. Programmet behöver kunna tolka strukturen, inte bara ta emot en lång teckensträng.
2D: QR och Data Matrix
En 2D-kod använder mönstret i två riktningar. QR och Data Matrix är olika kodtyper, inte två namn på samma symbol. De kan användas för olika innehåll och olika mottagare.
En vanlig QR-kod med en webbadress kan låta kunden öppna en instruktion med mobilkameran. Det innebär inte att samma QR-kod kan registrera produkten i en butikskassa. Den länken och kassans produktidentifiering är två olika uppgifter.
Data Matrix kan användas på små ytor. GS1 DataMatrix är Data Matrix med en bestämd GS1-struktur, till exempel för GTIN, batchnummer och utgångsdatum. På motsvarande sätt kan en QR-kod med GS1 Digital Link bära produktidentifiering i en strukturerad webbadress.
Vid ett byte till 2D behöver alltså både läsaren och programmet klara den valda koden. En 2D-läsare kan avkoda symbolen, men kassaprogrammet behöver också förstå vilka uppgifter som är artikelnummer och vilka som är exempelvis datum.
Välj kod efter vem som ska använda den
| Användning | Kodtyp att utgå från | Det som måste fungera |
|---|---|---|
| Konsumentvara som säljs i butik | EAN-13 eller en GS1-kompatibel 2D-kod som försäljningssystemet stöder. | Korrekt produktidentifiering och rätt artikel i mottagarens kassa. |
| Internt lager med egna artikelnummer | Exempelvis Code 128. | Unika interna nummer och stöd i lagerprogrammet. |
| Ytterförpackning med artikel, batch och datum | Exempelvis GS1-128 eller GS1 DataMatrix, enligt mottagarens krav. | Rätt datastruktur och tolkning av varje uppgift. |
| Instruktion eller produktinformation för kunden | QR-kod med webbadress. | En fungerande adress och en sida som går att använda i mobilen. |
| Direktmärkt detalj i produktion | Exempelvis Data Matrix med en lämplig direktmärkning. | Läsare som klarar märkmetod, yta och kontrast. |
Tabellen ger startpunkter, inte besked om att varje mottagare accepterar koden. Om ett transport-, lager- eller handelssystem anger en kodtyp och datastruktur ska den specifikationen följas. Byt inte till en annan symbol enbart för att den tar mindre plats.
Vad menas med 3D-streckkod och DPM?
DPM betyder Direct Part Marking. Koden märks direkt på föremålet, till exempel med lasergravering eller punktprägling, i stället för att sitta på en etikett. Det är en märkmetod, inte en tredje vanlig kodfamilj efter 1D och 2D.
En graverad Data Matrix är fortfarande en 2D-kod. Att märkningen har ett djup eller sitter i metall gör den inte till en kod som generellt avläses genom att mäta laserns restid.
Direktmärkta koder kan kräva särskild belysning och en läsare med stöd för DPM. En skanner som klarar en tryckt QR-kod på papper behöver inte klara punktprägling på blank metall. Be om ett prov med den verkliga detaljen före val av utrustning.
Välj läsare för kod, underlag och anslutning
En läsare som bara stöder 1D räcker inte för QR eller Data Matrix. När du väljer streckkodsläsare ska kodtyperna framgå i specifikationen. Kontrollera även om de behöver aktiveras i läsarens inställningar.
Prova koderna på det underlag som används i arbetet. Etiketter, mobilskärmar och direktmärkta detaljer ger olika förutsättningar. Ta med små koder, skadade förpackningar och blanka eller böjda ytor i provet, inte bara en stor kod på ett plant papper.
Anslutningen styr hur informationen når programmet. Vid tangentbordsemulering skickas tecknen som om någon skrev dem. Då behöver rätt fält vara aktivt. Andra anslutningar eller integrationer kan skicka data på andra sätt och behöver stöd i mottagarprogrammet.
Kontrollera därför kabel eller trådlös anslutning, operativsystem och programmets krav tillsammans. Om programmet behöver Enter eller Tab efter koden ska den inställningen göras enligt manualen för läsaren och programmet. Lägg inte till tecken i artikelnumret för att försöka ersätta en saknad inställning.
När läsaren inte kan läsa koden
Börja med att avgöra om problemet gäller alla koder eller en viss etikett. Läs en känd fungerande kod med samma läsare. Om den fungerar kan du undersöka den felande etikettens symbol, storlek och utskrift.
- Kontrollera att läsaren stöder kodtypen och att rätt avkodning är aktiverad.
- Kontrollera att hela koden finns med, inklusive fria ytor runt symbolen.
- Undersök vita stråk, utsmetat tryck, repor, veck och reflexer.
- Prova på avståndet och underlaget som läsaren är avsedd för.
- Skriv ut ett nytt prov från originaluppgifterna, utan att tänja eller trycka ihop en kodbild.
Gör inte koden mindre tills den ser ut att passa etiketten. Kodtyp, datamängd och mottagarens krav styr hur mycket utrymme som behövs. En större datamängd i en 2D-kod kan ge ett tätare mönster som ställer andra krav på utskrift och avläsning.
När läsaren piper men kassan visar fel
Här behöver du undersöka informationen efter avkodningen. I ett system med tangentbordsemulering kan en provskanning i ett tomt textfält visa vilka tecken som skickas. Använd ett lokalt provdokument, inte ett fält som startar en betalning eller ändrar lagersaldo.
| Det du ser | Nästa kontroll |
|---|---|
| Rätt nummer kommer fram, men artikeln är okänd. | Jämför numret med artikelregistret och kontrollera att rätt produktvariant är kopplad. |
| Tecken saknas eller extra tecken läggs till. | Kontrollera dataformat, prefix, suffix och eventuella omvandlingar i läsaren. |
| Numret visas men sökningen startar inte. | Kontrollera om programmet kräver en avslutande tangent eller annan inmatningsmetod. |
| En QR-kod ger en webbadress i stället för en vara. | Kontrollera kodens innehåll och om kassaprogrammet stöder den valda GS1-strukturen. |
| Fel produkt visas. | Kontrollera artikelkopplingen och om samma interna nummer har använts på flera artiklar. |
En lyckad skanning är inte samma sak som en fullständig kvalitetskontroll av streckkoden. Om handelspartnern kräver verifiering behöver det kravet följas även när din egen läsare klarar provet.
Utskriften ska passa hela märkningen
Ett etikettprogram ska skapa rätt symbol från dina uppgifter. Låt programmet bestämma streck eller moduler utifrån kodtypen. Undvik att använda en skärmbild av en streckkod som original.
För streckkodsetiketter behöver både trycket och limmet fungera under användningen. En tydlig kod på en etikett som lossnar hjälper inte lagerpersonalen. Välj material efter yta, fukt, temperatur och hur länge märkningen ska sitta.
Med en etikettskrivare ska du prova den färdiga etikettstorleken och den faktiska datamängden. Kontrollera utskriftsmetod, upplösning och inställningar. Små provkoder med kort innehåll säger inte tillräckligt om en längre kod som ska användas senare.
Vad betyder 2D-målet 2027 för en butik?
GS1 och detaljhandeln har ett branschmål att kassorna globalt ska kunna läsa och hantera GS1-kompatibla 2D-koder tillsammans med befintliga streckkoder till slutet av 2027. Det är ett mål för övergången, inte ett löfte om att varje kassa redan är redo. EAN-koder upphör inte automatiskt att fungera efter årsskiftet.
Fråga kassaleverantören vilka 2D-koder programmet stöder och om läsaren behöver bytas eller uppdateras. Prova en vara med både linjär kod och 2D-kod. Köpet ska registreras en gång med rätt artikel, inte dubbelt för att två symboler finns på förpackningen.
